tisdag 1 oktober 2013

Glädjens dag!

Ögonen tårades en och annan gång i lördags på Orust då kära familjen Mladenovic firade storartat sin mycket efterlängtade permanenta uppehållstillstånd!

Efter fyra år som gömda flyktingar, livrädda för att återvända till förtryckets Kosovo, och med alla tänkbara odds mot sig tack vare Sveriges inhumana flyktingpolitik, var lättnaden nu enorm och livslusten högst påtaglig i samtliga ögon hos trebarnsfamiljen. Av kosovoromer är det inte mer än 1% (!) som idag får stanna i Sverige, tydligen oavsett hur livshotande situation de befinner sig i. Nålsögat är minimal - och för många katastrofal.

Jag har berörts stark av denna familjs allt annat än lätta tillvaro sedan drygt tre år tillbaka, sedan de en kort period bodde gömda i min lägenhet. Det blev på många sätt ett fint bokslut att få räcka över min nya bok till dem, som jag tillägnat familjen i allmänhet och dess yngsta dotter Sara i synnerhet. Precis som i slutet av boken har molnen äntligen skingrat sig, ångesten och utsattheten bytts ut mot glädje och fest. Tack och lov att det ändå finns viss rättvisa, hopp och människor som ställer upp i detta land!

Som pricken på i:et vad det gäller skönhet i världen möttes jag av denna syn efter festen:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar