fredag 30 mars 2012

Kristiina Kolehmainen 1956-2012


Kristiina, jag skriver detta till dig, som ett litet avskedsbrev. Eller kanske snarare ett kärleksbrev, för jag vet inte om jag vill se det som ett avsked. Din fantastiska anda - och ditt ande - finns, som jag ser det, trots allt kvar.

Men för två dagar sen lämnade du världen, alla ofantligt många människor som hade sett fram emot att inom nära framtid få återse dig. Jag var definitivt en av dem.

Vi hann känna varandra i bara mindre än ett år, egentligen bara i några månader. Förstå gången jag såg dig var du förbannad på mig. Jag hade kommit med alldeles för många böcker från Serieskolan som jag ville få förvaringsplats till, en dag innan förra årets SPX. Jag ställde verkligen till det för dig, sa du.

Nästa gång sågs vi i färjeterminalen i Åbo, på väg hem till Sverige. Då vågade jag inte ens prata med dig, för jag var säker att du fortfarande var sur på mig.

Tredje gången blev i november, återigen i Serieteket - som jag först då hade insett fanns till, likt så mycket annat av det goda i seriesverige, tack vare ditt engagemang. Den här gången kom du fram till mig och tog emot mig med ett vänligt leende och öppna armar. Vi pratade i över en timme, om seriekulturen och -historien i både Finland, Sverige och världen. Om dina resor och möten. Du introducerade mig till några av dina favoritantologier och finska favorittecknare som Aapo Rapi. Allt detta var, utan att överdriva det minsta, en enorm upplevelse. Jag har nog aldrig känt mig inspirerad på det sättet som serietecknare, och samtidigt lika stolt över att få syssla med det jag gör, att få vara en del av den gemenskapen. Jag blev djupt imponerad av allt du gjort för oss, och berörd av din i övrigt så generösa och glödande personlighet. Med mig från vårt möte fick jag, utöver allt detta, en kasse full med gamla finska antologier som du tänkt ta hem, men som du i stället valde att ge till mig. Ingen av dessa böcker fanns längre på marknaden, och många av dem blev genast mina favoriter. Nu är de viktigaste skatten i min seriesamling.

Sista gången jag fick träffa dig var i Angoulême, där du redan kändes som en gammal kär vän. Jag varken visste eller märkte något av din sjukdom, allt jag någonsin såg var din enorma drivkraft och livsgnista. Du sa många viktiga saker till mig därnere, och jag är enormt frustrerad nu över att jag aldrig skrev ner dem.

Av någon märklig anledning pratade vi aldrig finska med varandra, trots att det var vår bådas modersmål. Jag hade sett fram emot att göra det på nästa SPX, där jag hoppades att få fördjupa vår vänskap. Inte minst hade jag sett fram emot att få visa upp min debutseriebok En helt ny människa till dig. Den blev klar för några timmar sen. Den handlar om min lillebror, som levde i bara tio minuter men som alltid har funnits närvarande någonstans hos mig. Jag vet att du, som jag ändå fick träffa levande - i ordets vidaste bemärkelse - kommer att göra det också.

torsdag 29 mars 2012

Elakt, roligt och invigt!

I söndags invigdes så "Carema, min vän" i Virserums konsthall.

Utställningen, som jag och några andra personer har under ett par intensiva månader närt vid vår barm, har nu fått sig ett alldeles eget liv. Den kommer för varje vecka få nya vänner och fiender, ta emot kärlek och hat, och så småningom flytta hemifrån och se sig om världen. Eller i alla fall i några andra konsthallar i Sverige, som kommer att köpa in den. Och tur är väl det, för ämnet kommer tyvärr knappast bli ens i närheten av inaktuellt på ett bra tag.

Har du möjlighet att åka till Virserum mellan nu och 19 augusti, rekommenderar jag varmt att göra det. Detta är en serieutställning utöver det vanliga, och som knappast lämnar någon oberörd. Snarare lämnar den samtliga besökare berörda, i bästa fall upprörda.

Konsthallens nyhetsbrev.

En med all anledning nöjd utställare och utställningssamordnare, och en med all anledning missnöjd seriefigur.

Den här inte helt okände herr'n hade lockats till Virserum, kankse för att få skratta åt vissa av sina rivaler. Det unnar jag honom!

Lokaltidningen Nyheterna skriver fina saker om utställningen, och bjuder generöst nog på Ellen Ekmans lysande bilder.

Heja Uddebo


Ja, så här tjusig blev Gula Husets nya, serieprydda broschyr!

torsdag 22 mars 2012

Caremautställningen öppnar


Nu på söndag slår Virserums konsthall upp portarna för utställningen Carema, min vän?, vars byggande och samordnande jag haft en hel del att göra med. Utställningen varar från 25 mars till 19 augusti och vandrar sedan vidare i landet. Det hela går ut på att genom serier och satirteckningar invända mot vinstintresse inom vården, riskkapitalism, den cyniska ideologin som ligger bakom, och de människovidriga bristerna inom vård och omsorg som har blivit resultatet. Utställningen, som blev färdigbyggd så nyss som idag, innehåller ett hundratal bilder/seriesidor med från 17 olika tecknare - närmare bestämt:

Max Gustafson, Helena Jäderberg, Siri Frances, Ellen Ekman, Martin Eriksson, Nickan Jonasson, Natalia Batista, Malin Biller, Jan Kusfält, Henri Gylander, Mattias Elftorp, Saskia Gullstrand, Nicolas Krizan, Sofia Lindh, Vendela Strömbäck, Miriam Löwenstein, Henrik Lange och Robert Nyberg.

Det är rakt igenom vasst, bitvis vackert, och till största del fruktansvärt roligt (det vill säga, fruktansvärt men roligt). Kortfattat kan jag säga att jag är ända in i hjärtat nöjd och stålt över resultatet av detta från början osannolika, men nu spektakulära projekt!

Mer om utställningen finns att läsa på Virserums konsthalls sida: www.virserumskonsthall.com

Medieintresset för Carema, min vän? har ökat rejält de senaste dagarna. Igår blev jag intervjuad i det inte helt okända radioprogrammet Karlavagnen på P4, intervjun finns att lyssna på här!


Även SVT fanns på plats idag, tillsammans med Carems distriktschef (!) för att ta del av det hela. Se det högst sevärda och underhållande inslaget här.

Och sist, men knappast minst... Här är mitt seriebidrag till utställningen:

En utställning växer fram





Från en arbetshelg i Virserums konsthall, 10-11 mars. Med Marit Gylander, Sofia Lindh, Nickan Jonasson, Vendela Strömbeck, Max Gustafson, Jan Kustfält och undertecknad.

onsdag 7 mars 2012

Festivalkrönika


Nu har min och Sofia Lindhs saftiga seriekrönika från International Alternative Press Festival i London i våras äntligen sett dagens ljus, i den anrika tidskriften Bild & Bubbla! Ni som inte är medlemmar i Seriefrämjandet kan köpa, eller minst bläddra i, den i välrustade Pressbyråer.